Maun

Imorse vaknade jag 05.15 och klättrade ner från taket för att möta en vacker, men något molnig soluppgång. Jag satte mig nere vid vattenhålet för att eventuellt få säga hejdå till några elefanter. Men dom var morgontröttare än vad vi var så det blev inget farväl. 

Däremot fick vi se både elefanter & giraffer längs vägen påväg till Maun. Vi var framme lagom till lunchdags och fick lunch & lite info om de aktiviteter vi kan göra här. Sedan var det poolhäng hela eftermiddagen.

Vid middagstid tog vi taxi in till en indisk restaurang som vi hade kollat upp innan. Vilken fantastisk restaurang! Superbra service & jättegod mat. Efter maten kom det fram en man som ursprungligen var från Tyskland men som flyttade hit för 20 år sen. Eftersom det var hans, vad vi förmodar, lokala pub fixade han jägershots till oss trots att vi insisterade. Ägaren till restaurangen fixade sedan att två av hans servitriser skjutsade oss hem mot att vi skulle berätta om restaurangen för våra vänner. Jag och Malin fick mysa i bakluckan. Något av det bästa & busigaste jag vet. 

Elephant sands

Idag var det en jobbig morgon för det var dags att säga farväl till en stor del av våra vänner som varit med från Kenya. Vi tog en gruppbild sen började kramkalaset och tårkalaset. Det går inte riktigt att förklara det band man bygger upp med varandra under en så kort tid, men alla är som en stor familj och det gör nästan fysiskt ont att lämna delar av den medans man åker vidare. Skillnaden denna gång är att en stor del av de jag umgås mest med faktiskt åker vidare och det känns bra. 

När vi kommit en bit på vägen mötte vi två elefanter på vägen. Det var så sjukt häftigt, dom var en bit ifrån men kom rakt emot oss innan de svängde av och gick in i skogen, på bara någon minut var dom helt borta och frågan vi alla ställde oss var: hur fan kan en elefant försvinna så fort?! 

Gränsen till Botswana gick snabbt & smidigt, det mest märkliga var att vi var tvugna att doppa skorna i något mystiskt vatten för att undvika att ta med mul-&klövsjuka... hur rent det där vattnet var tåls nog dock att diskuteras. strax därefter stannade vi iallafall på ett köpcenter för att äta, fixa lite pengar & shoppa lite. 

Efter en kisspaus dukade vi upp till bussfest, det var så kul för på bara några minuter gick bussen från att sova & läsa till att vara i fullt partymode. Slå på stort, det har vi alltid gjort och det är bullfest bullfest hela Dan! 

Sedan fick vi stanna för ännu ett skodopp och då stod det en elefant precis vid stoppet. Vi stod och beundrade den ett tag innan vi fortsatte mot våran camping.

Natten spenderades på Elephant sands och jag tror ingen är besviken över våran kontakt med elefanterna. Dom har ett vattenhål mitt i campingen och elefanterna går runt här helt fritt. Vid flertal gånger gick elefanterna precis utanför våran buss under kvällen. 

Vi åt middag och sen satte vi oss vid vattenhålet, som mest under kvällen tror jag att det var 11 elefanter vid oss. Dom drack vatten, och visade oss även vem som var dominant flertal gånger. Ovanför oss var himlen stjärnklar, och äntligen fick vi njuta av en torr natt efter jag vet inte hur många nätter med regn! 

Jag vaknade tidigt på morgonen så jag hann se soluppgången, men inga elefanter var då i sikte tyvärr. 

Mot Zambia

När klockan ringde 05 vart jag först lite sur och tänkte, vem fan har ställt larm såhär tidigt, men sen insåg jag att det var ju jag själv för att jag var matlag denna dag. Typiskt! Morgonen blev mycket bättre av att jag fick sen en otrolig soluppgång över Malawisjön. 

Sedan gjorde vi det vi är näst bäst på, nämligen åka buss. (Det vi är bäst på är att dricka öl!) Vi åkte igenom en nationalpark där vi fick en skymt av elefanter riktigt nära bussen faktiskt.

Vid lunchstoppet kom en hel by och tittade på oss när vi lagade mat, dom fick våra rester sen vilket kändes väldigt bra. Det mesta av våra rester ger vi bort till t.ex. nattvakter på parkeringar och sånt.

Vi tog oss sedan över gränsen till Zambia som gick smidigare än gränsen till Malawi.

Såfort vi kom till Zambia märkte man direkt skillnad på att det är ett rikare land. Det fanns gatlyktor, bara en sån sak! Även massor av ”riktiga affärer”. Vi stannade och gjorde middag strax utanför chipata,

när vi var påväg igen och hade kommit ca 10 minuter blev vi ifattkörda av polisen som informerade oss om att bussarna inte fick köra efter klockan 21. Så vi fick informationen om att vi fick vända och sova på en camping en bit bort. Sen tog det bara någon minut innan dom ändrade sig igen och vi fick köra. Vi kom fram till campingen strax efter 23 och då var det bara läggdags på en gång.

Victoriafallen

Första dagen i Victoriafallen hängde vi vid bron där alla hoppaktiviteter är, jag, Malin & Ida hade bokat zipline så vi gjorde det och hann färdigt innan vårat gäng hade börjat hoppa bungeejump och swing. Sen stod vi vid bron och beundrade våra vänner. Jag har umgåtts med tanken att hoppa bungeejump egentligen hela hösten, men verkligen inte trott att jag skulle känna att jag behövde göra det. Men när jag stod där och såg alla och framförallt deras adrenalin blev jag så sugen.

Men just då hade jag inte tid för jag skulle på helikoptertur över fallen. Det var fantastiskt vacker att se vattenfallen från ovan. På kvällen blev det lite drinkande.

Natten var inte den bästa och när jag vaknade på morgonen var det dags för rafting. Såfort vi klev ur bussen började det ösregna, så vi fick stå på vägen ner och vänta på att det skulle ge sig. Sen fick vi klättra genom vattenfall på vägen ner, jag trodde jag skulle dö flera gånger om och kände bara att universum gav mig massor av tecken att inte göra detta. Men in i båten kom jag tillslut och då vrickade jag foten när vi skulle öva på att slänga oss ner i båten. Sen i tredje forsen ramlade jag av båten och hamnade under båten, det var bland de hemskaste upplevelserna jag varit med om för jag hittade verkligen inte upp. Tillslut kom jag upp till ytan iallafall, sedan spenderade jag större delen av turen nere i båten. Sista tre forsarna vågade jag mig iallafall upp på kanten för att paddla med lite. Klättringen upp igen med vrickad fot ska vi inte ens prata om och när jag kom upp, satte mig och drack en cola och Johannes kom emot mig bröt jag helt ihop. 

Kvällen bjöd sedan på en sunsetcruise med fri bar, något jag verkligen sett framemot men inte riktigt kunde glädjas av. Jag hängde med iallafall och under kvällen började det kännas lite bättre. 

Sista dagen i Victoriafallen hade jag och suss bokat in ett hopp från bron!! Vi skulle egentligen åka på morgonen men det har regnat varje morgon och spruckit upp på eftermiddagen så vi flyttade fram det. Åt en jättegod frukost och sedan hängde vi lite på campingen innan det var dags. Då började det såklart att ösregna, vi fick stå och vänta ett tag men sen fick vi tillslut hoppa. Jag skulle egentligen hoppa bungeejump men vägde för mycket för min skostorlek (ett komplex jag inte haft tidigare men nu har...) så jag fick göra en swing istället, jag tvivlade ett tag men sen bestämde jag mig för att göra det och herreguuuuuuud vilken grej. Går inte ens att förklara med ord.. Jag kan bara säga att jag är sååå glad att jag gjorde det. Helt hög på livet var det sen avskedsmiddag för de som tyvärr lämnar oss imorgon, och välkomstmiddag för de nya som kom här om dagen. 

Imorgon fortsätter resan mot Botswana och Elephant sands. 

Zambia

Zambia ska vi egentligen mest bara ta oss igenom för att nå Victoriafallen. Därför stod klockan (ännu en morgon) på tidig väckning. Vi gav oss väg lite före planerad tid och tur var väl det för att vi kom fram till en olycka där en lastbil hade åkt i diket & hade börjat bärgas så vi fastnade där en stund. Sen fortsatte vi mot Lusaka där vi ska spendera eftermiddagen. 

Vi stannade vid en köpcenter och åt lunch, fick wi-fi:a lite för första gången på cirka en vecka och shoppa lite snacks.

Vi åkte sedan till våran camping, där det fanns zebror, giraffer & antiloper på området. Zebrorna var inte alls skygga så vi fick stå bara några meter ifrån dom. Det var helt fantastiskt! Sedan hängde vi på campingen och åt en otroligt god middag som bestod av hemmagjorda pannbiffar, stekt lök, gräddsås, bea & lingonsylt. 

Vi fick också information om de aktiviteter vi kommer kunna göra i Viktoriafallen. 

Kande beach

På morgonen gick jag och väntade på att få information om ridning som man brukar kunna göra här, men tyvärr var hästarna vaccinerade och behövde vila. Jag följde istället med på en bytur där vi fick besöka byn, skolan & ett sjukhus. Pågrund av att det var rättegång i landet för att det är misstänkt valfusk så var skolan tyvärr stängd, men vi fick träffa rektorn som berättade lite om skolan.

På kvällen var det dags för resans första pink party, vi förfestade på Mattias och Filips altan innan middagen, sedan åt vi middag och dansade loss i baren, och på bardisken. Det var så himla lyckat, alla var med och alla var väldigt glada! 

Det blev lite sent sänggående så dagen efter var slitigt och det gick inte i många knop men ett dopp i malawisjön orkade jag med och sedan var det mest häng i skuggan som gällde. 

Vi fick sen veta att oppositionspartiet i Malawi hade vunnit och det regerande partiet hade fuskat. Då hade regeringen stängt av all internet och telefontrafik, även radiostationerna var ur funktion. Det var tydligen vanligt att man gjorde så enligt campingägaren när man ville undanhålla information från folket. Däremot var stor del av befolkningen glada över resultatet, och den nu varande presidenten har flytt till USA ”för medicinska orsaker”.

Chitimba -> Kande beach

Inatt har det ösregnet heeeeela natten, inte ett enda uppehåll. Jag låg näst längst ut på taket där presseningen samlade massor av vatten så Mattias väckte mig mitt i natten och bad mig tömma ur det. Sen vaknade jag med jämna mellanrum och gjorde det. På morgonkvisten hade jag råkat sova lite för länge så det var verkligen sååå mycket vatten på presseningen.

Vid 06 började alla på taket sjunga för Maj som fyller 35 idag! Dock hade Linas klocka ställt tillbaka sig till Tanzaniatid så vi var vakna en hel timme innan frukost.

Vi åt frukost och gjorde oss i ordning, när jag gick mot badrummen hittade jag en spindel i min väska, som tur är kom Björn till undsättning och räddade mig, sedan vid toaletten kände jag bara att något stort landade på min axel men jag kunde inte se vad det var så jag tänkte att det var en stor vattendroppe, men då var det en ganska stor ödla som hoppade på mig! Då fick det helt enkelt räcka med djur för idag! 

Vid lunch stannade vi vid ett köpcentrum och köpte lunch, sedan hade vi bussfest för att fira Maj. Vi pyntade bussen med ballonger och hade tutor. Det blev en riktigt lyckad bussfest. 

När vi kommit fram till vår camping var det storstädning av bussarna och sedan åt vi middag. Kvällen avslutades med lite dart & yatzy. 

Chitimba

Imorse var det en rejäl sovmorgon, dessutom har vi tjänat en timme nu sedan vi kom till Malawi. Regnet öste ner och det var så mysigt att vakna på morgonen och inte har några måsten. 

Vi åt frukost och sedan gav vi oss av ner till byn. På vägen följde några män som arbetar i träsnideriet utanför campingen med oss, jag pratade med en man som heter Josef, vi pratade mycket om skillnader mellan Malawi och Sverige i allt från politik, ekonomi och familjeliv. Det var riktigt trevligt att få prata med lokalbefolkningen och få röra sig ute i byn efter många dagar instängda på resorts och i bussen. 

Jag fick också ett nytt namn på språket Tomboka som dom pratar här i Chitimba, Chimwemwe som betyder Happy. Sedan hängde vi på campingen på eftermiddagen. 

Den långa vägen mot Malawi

06.15 var det avfärd från Nungwi till Stonetown där färjan avgår ifrån. Resan över gick smärtfritt även denna gång. Däremot var jag oerhört trött eftersom tisdagar är min Lariamdag, medicinen jag tar som malariaprofylax, och nätterna efter jag har den har jag svårt att somna så det blev inte många timmars sömn inatt. 

När vi kom fram till Dar es Salaam satt våra chaufförer fast i trafiken, så inhyrda bussar fick hämta upp oss och köra oss till flygplatsen. Där var tanken att vi skulle laga lunch, men eftersom maten är i bussen fick vi äta lunch på det lilla caféet i ankomsthallen. Det var ändå så mysigt att sitta där hela gänget i ACn och äta snabbnudlar. Det är verkligen det bästa med rosa bussarna, att man vet aldrig hur en dag kommer se ut. Planeringen finns men hela tiden kan det komma saker emellan som ändrar planen. 

Iallafall åt vi våran lunch och sen mötte vi upp 14 nya resenärer. 6 stycken åkte hem från Zanzibar, så nu är det fullt i våran buss. Sedan påbörjade vi resans första ordentliga Bushcamp. Många mil skulle avverkas. Vi stannade längs vägen vid någon bar/restaurang där vi fick laga mat, det bjöds på pulvermos och korv och det smakade bara såå gott! Jag tycker lite synd om de nya som kastas rakt in i en rejäl Bushcamp. För oss som kom från Zanzibar kom vi snabbt in i rutinen igen och det kändes som att vi var på Zanzibar för två veckor sen! 

Efter maten spelade Conny ukulele och vi hade allsång längst bak i bussen med mysbelysningen på. 

Vi fick sen sova på en camping som var ett Kristet retreat.

På morgonen gav vi oss iväg igen, den trevligaste överraskningen på vägen var att vi åkte igenom en nationalpark och äntligen fick se lite giraffer, zebror, antiloper & gnuer igen! Överraskningssafari måste verkligen vara det bästa! Sedan hade bussdagen sin gilla gång, kisspaus, lunchpaus, kisspaus, kisspaus & middagspaus. Däremellan hann vi läsa, sova, spela M.I.G och bara prata och ha det mysigt. Idag bäddade vi ut till ormgrop längst bak.

Nu har vi transporterat oss i två dagar genom i princip hela södra Tanzania och när vi stannade på kvällen hade vi fortfarande cirka en halv bussdag till! Jag tror inte jag är ensam om att känna mig lite instängd i bussen efter dessa dagar. Jag känner verkligen att jag behöver hitta på lite aktiviteter nu, också för att det för mig är det lättaste sättet att lära känna nya människor på. 

Natten spenderades på en mack och när vi stannade var det helt stjärnklart. Vi var också uppe på en liten höjd så det var kallt under natten och jag sov riktigt riktigt skönt. Kanske bästa natten på busstaket faktiskt, trots ljudet från grodor & lastbilar! 

Efter några timmars bussåkande kom vi fram till gränsen, där blev vi fast i 5 h medans dom utfärdade våra visum. Vi käkade lunch och svalkade oss i skuggan. Det värsta med dom stoppen är att man aldrig vet hur lång tid det har. Tillslut fick vi iallafall äntligen komma in i Malawi! Men då väntade ytterligare ca 3 h bussåkande innan vi nådde våran camp.  

Sedan åt vi middag och drack öl i baren innan vi tog en efterlängtad dusch.