Vi var 18 som ville försöka få se en haj igen, och blev upphämtade vid 6 tiden på vårat hostel. Det var en bussfärd på typ 2,5 h innan vi var tillbaka i Gansbaai. Direkt när vi kom in i caféet för att äta frukost kände vi oss som hemma. Vi åt av den goda frukosten innan det var dags att ge sig ut.
Den grupp som var innan oss var ute lite längre än vad dom skulle och våran guide sa att det kan betyda goda nyheter, utan att höja våra förväntningar. När båten kom in försökte vi läsa av deras ansiktsuttryck och dom såg glada ut, vi såg också att dom var blöta. Vår guide berättade att dom hade haft två vithajar, så alltså fanns dom där ute. Jag blev jättenervös för jag tänkte då att de säkert var ”färdiga” för dagen och hade tröttnat.
Vi åkte ut och nästan direkt fick vi se en vithaj vid en av de andra burarna, efter ett tag kom en kopparhaj till oss så de som skulle ner i buren fick börja förbereda sig och sedan hoppa i. De låg i nästan 1 h utan att något hände, medans vi uppe på båten såg att hajen hade närmat sig en av de andra båtarna. Sedan besökte vithajen allas båtar utom våran och vi började tappa hoppet. Vår kapten gav oss 20 minuter till för våran tid började ta slut, och tillslut dök den upp. Det var som en dröm, den kom tillbaka ett par gånger så alla som ville vara i buren hann. Jag höll mig på båten och fick se hajen så himla bra. Vi var sååå lyckliga. När vi kom tillbaka fick vi varm soppa och när vi skulle åka hem, regnade det. Det har ju varit ett stående skämt om att vi får betala djur med regn, även i detta fall då!
När vi kom tillbaka till Kapstaden gjorde vi oss iordning för middag, och fick träffa Malins omtalade man som hade kommit ner för att spendera några dagar. Vi var ett stort gäng som gick till Lucys och åt etiopiskt, för mig var det första men absolut inte sista gången. Detta var också kvällen så bittra Kapstadshanna, började bli glada kapstadshanna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar