Paraty

Två långa bussdagar tog oss från Foz de Iguazu till Paraty som ligger på den Brasilianska kusten. Sista tre timmarna var det dags för ”black party” som våra hårdrockare anordnade i Pellebussen. Runt 30 partysugna klämde in sig i Pellebussen som är bygd för ca 22 personer. Det bjöds på jägershot och väldigt trevlig stämning. När vi kom fram fick vi tacos och sedan gick folk och la sig.

På morgonen var det dags för båtutflykt, vi tog en båt ut i den brasilianska skärgården och där bjöds det på först en gratis caipirinha som sedan ändrades till två och sedan ändrades till fri bar! Ingen klagade direkt, det grillades också grillspett och snorklades och badades. Vilken fantastisk dag, det var verkligen det närmaste paradiset jag har kommit och jag kunde inte sluta le! 

När vi kom i land åkte vi tillbaka till hotellet för att duscha av oss och vila lite innan det blev middag i gamla stan, även Paratys gamla stan var otroligt vackert! Efter middagen var vi trötta efter en dag med gratis drinkar och strålande solsken och sen blev det ett riktigt åskoväder så vi åkte hemåt och gick och la oss.

I två nätter har jag slarvat med myggnät, första natten pga jag hade fått ett som var trasigt och jag var lite onykter så jag lyckades inte få upp det, och andra natten pga jag inte kunde hitta det jag brukar ha. Detta har resulterat i en hel del bett så jag ser inte klok ut på armarna. 

Imorse städade vi ur bussarna ordentligt eftersom det idag är vår sista bussdag. Det kändes helt sjukt att höra våra morgonlåtar för sista gången... Men ingenting att vara ledsen för än, för nu väntar ca 4 dagar i Rio de fucking Janeiro! Jag ska verkligen ta vara på tiden och umgås med mina nyfunna fina vänner och försöka hinna uppleva så mycket som möjligt av Rio! 

Iguazu

Nu har vi anlänt till sista landet för resan, Brasilien! Hittils är det precis som jag föreställt mig - grönt, grönt & grönt! Oerhört vackert, och oerhört varmt.

Första dagen här var det dags att besöka Igauzufallen, ett av 7 new wonders of nature, som ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina. Jag valde att besöka den brasilianska sidan. WOW! Det är bland det häftigaste jag har sett, nationalparken i sig är oerhört vacker med djungel, näsbjörnar och vattenfall så långt ögat kan nå. Iguazufallen består av över 100 vattenfall i olika storlekar. Vi vandrade längs leden och försökte insupa storheten i det. Efter vandringen hade vi bestämt oss för att åka båt i floden nedanför fallen. 

Vi fick åka ett tåg genom djungeln med en guide som berättade om olika växter och djur i djungeln och sedan fick vi även promenera en bit bland massa vackra fjärilar och växtlighet. Tyvärr också en och annan stor spindel. När vi kom fram bör vi om och hoppade i båten. Wow igen! Det var nästan ännu häftigare än själv promenaden. Båtturen avslutades med att båtföraren körde in oss i ett av vattenfallen. Tyvärr tyckte jag turen var alldeles för kort, jag ville bara åka mer! 

När vi kom tillbaka till vår camping var det dags för resans andra pinkfest! Förra pinkfesten levererade ju inte riktigt, så förväntningarna var stora - och vilken fest det blev sen! God mat, dans och trevligt sällskap hela natten. Natten avslutades med att vi var tre personer som delade på en madrass på taket på grund av att våran logiska förmåga var som bortblåst med drinkarna. Fabian & Tobias var helt övertygade om att det var bajs på stegen upp till deras tak, och istället för att ta den andra stegen var våran logiska lösning att alla skulle sova på min madrass, som är ca 60 cm! Det blev många skratt både då och idag. 

Imorgon är det en lång bussdag som väntar och bushcamp, innan vi ska nå Paraty på kusten utanför Rio. 

Asuncion

Nu börjar vi närma oss den rejäla värmen och värmen i peruanska öknen känns ingenting jämfört med värmen här i Paraguay. Luftfuktigheten är hög och vid minsta ansträngning lägger det sig ett lager av svett över kroppen. 

Därför var det goda nyheter att stället vi skulle bo på hade pool, efter en lång gränsövergång med lunch och bilfärja var vi framme och fick hoppa i poolen. Största delen av eftermiddagen spenderades i poolen och vi åt middag på hotellet.

Efter hade vi planer att gå ut men vi fastnade vid poolen och satt där hela natten, vid 4 kom vi som var sist kvar i säng. Det var en riktigt trevlig kväll och kändes precis som en sensommarkväll på någons altan. 

På morgonen var det inte riktigt lika kul att heta Hanna och vakna upp på ett busstak där solen legat på och värmt ett bra tag. Jag gick upp och la mig i skuggan vid poolen för att försöka ta igen lite sömn, men det gick sådär. 

Vid lunch åkte jag, Elin & Tobias till det största shoppingcentret här i stan, och WOW! Efter 1,5 månad i obegripliga städer och fattiga länder skäms jag nästan lite över att säga att det kändes skönt med något man förstod! Det var ett stort shoppingcentrum med vanliga kläder och riktiga märken. Vi åt lite lunch och plöjde sedan igenom shoppingcentret.

När vi kom hem gjorde vi oss iordning innan vi tog oss till bargatan, även här var det väldigt amerikanskt, de rika i Paraguay är väldigt influerade av USA. Vi hittade en tapasrestaurang med väldigt god mat och sedan slutade vi på en bar där vi rökte vattenpipa och drack drinkar. 

Hela kvällen var väldigt märklig då det hände så mycket konstiga småsaker men vi hade så himla kul! Som final på kvällen körde taxin oss till fel hotell. 

Nu är vi påväg mot nästa, och sista landet! Brasilien! 

Salta

Vi anlände till Salta runt 19 tiden på kvällen och gjorde oss iordning för att gå ut på stan och leta efter uttagsautomat, något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Tillslut hittade vi en uttagsautomat och ca 20-30 min senare hade vi äntligen våra pesos. 

Humöret var inte på topp i gänget men vi hittade tillslut en restaurang och fick i oss lite mat och vin, kvällen slutade med att vi var några som gick till en bar och drack lite drinkar på happy hour. Det blev en sen kväll och när klockan ringde på morgonen och Elin fick ligga kvar och ha sovmorgon var jag bra avundsjuk.

På dagens agenda stod Rafting. Det var första gången för mig och efter en lång biltur var vi framme vid forsen där vi fick en snabb genomgång. Jag hamnade i ett dream team med Linda, Johan, Märtha, Peter och Johannes. Vi var riktigt synkade och turen gick superbra, det var level 3 rafting vilket är en väldigt lugn form, för mig som aldrig provat förut tyckte jag att det var perfekt. Det var dessutom supervacker natur att njuta av och vi fick se färgade berg, dinosauriefossiler och 1000-tals fjärilar som bara är där 10 dagar om året. 

Efter raftingen väntades grillbuffé och det var äntligen dags att prova det legendariska argentinska köttet. Jag kan inte säga mer än att det levde upp till sitt rykte och jag tror att ska man äta det köttet ska man göra det sådär, direkt från grillen ute i trevligt sällskap. 

När jag kom hem hade mina kära vänner bokat ett annat hotell som vi flyttade in i för lite lyxkänsla, jag tog mig dit och sedan gick vi ut för att äta lite mexikansk mat, fantatsiskt gott. Vi avslutade sedan kvällen på bargatan. 

Sista dagen i Salta visade sig bli en dag som seglade rakt in på topplistan över dagar under resan. Det var dags för ridning, något jag verkligen hade sett framemot. Jag fick en jättelugn och snäll häst som nästan var lite för seg, men det var en lugn tur med mestadels skritt och titta på naturen och alla de andra som var nybörjare, det var fantastiskt att se hur de som hade varit lite nervösa och rädda satt i sadeln som att dom aldrig gjort annat. I slutet av turen var det dags att få galoppera, min häst som hade varit så trög och långsam tänkte jag att det skulle gå hur bra som helst, guiden följde med och vi satte fart i galopp och jäklar vad det gick, jag hann inte tänka utan det var bara att hålla i sig, njuta av farten och hoppas att allt skulle gå bra. Det gjorde det och när jag kom tillbaka till gruppen exploderade jag i känslor. 

När vi kom tillbaka till gården var det dags för buffé igen, och om gårdagens buffé var bra var det inget emot dagens. Alla tillbehör och köttet smakade helt fantastiskt, dessutom fick vi dricka obegränsat med vin, vilket vi gjorde till kl 16 när sista taxin kom och hämtade oss fem som var kvar. Jag fick sitta i Elins knä och slänga mig ner så fort det var poliskontroll. 

När vi kom hem igen hade vi förfest på hotellet med en del av de som var med på ridningen, ganska sent gick vi till en annan bra köttrestaurang och som de tidigare kvällarna avslutades kvällen på bargatan. Det blev en väldigt sen kväll och två timmars sömn för mig, som tur är hade vi bussdag och jag kunde få en säng så jag sov hela dagen till kl. 14.

Nu är vi påväg från Argentina till Paraguay där det endast blir en snabbvisit i deras huvudstad. Salta var helt fantastiskt med vacker natur, fin lagom stor stad, god mat och vackra människor, jag känner mig absolut inte färdig med Argentina och kommer komma tillbaka! 

Potosí

Efter Uyuni hade vi ungefär en halv bussdag innan vi anlände till Potosí. Potosí är framförallt känt för sin silvergruva och också för att det är en av världens högst belägna städer. När vi kom till hotellet som var ett av de bästa på resan med skön säng, fräscht badrum och superbra wi-fi hängde jag & Elin på rummet och ringde lite samtal till nära och kära, jag hade turen att mamma befann sig hos morfar och Åse och att FaceTime fungerade så jag fick se dom också. 

Sen kom Conny över och vi hängde på rummet ända till kl. 19 när Ellinor, Linnea & Lovisa kom tillbaka från handlingen.

Då var vi ett gäng som åkte till en restaurang som vi hade kollat upp där det såg ut att serveras sås, sås är något denna kontinent har mycket att lära sig kring och det finns nog inget jag saknar i Sverige förutom sås. När vi kom hem från restaurangen gick vi tillbaka till vårat rum och åt chips & dipp som Lovisa hade haft med sig från Sverige. 

Morgonen efter var det dags för en tur till gruvan, vi blev upphämtade av guiden som tog oss till the minemarket där man kunde hitta t.ex kokablad, 96% sprit, kokacigaretter och dynamit. Arbetarna i gruvorna tuggar väldigt mycket kokablad och dynamit används flitigt i gruvan. Spriten används dels som offergåva till ”El Tio” - gruvdjävulen för att skydda mot olycka och ge tur i sökandet efter mineraler, men också av gruvarbetarna själv. 

Arbetsförhållandena i gruvan är väldigt tuffa med mycket hårt arbete och damm och farliga ämnen som orsakar lungsjukdomar, medellivslängden hos en gruvarbetare ligger på ungefär 50 år. Det mest tragiska är att det även jobbar barn i gruvan från ca 12 års ålder. Varje år dör ungefär 30 personer av gruvan. Det sägs att sedan gruvan öppnade på 1500 talet har 8 miljoner personer dött av gruvan. 

I sin storhetstid utvann Potosí ca 50% av världens silver. Idag står gruvan främst för utvinning av zink och staden är en av de fattigaste i Bolivia, 45% av befolkningen i Potosí är direkt beroende av gruvan och 45% indirekt beroende. 

Vi fick promenera med en guide via en av huvudgångarna längs en räls, gruvan består av ca 250 mindre gruvor och de arbetar i ”kollektiv” där varje kollektiv har sin egen del där de arbetar. Det var trångt, mörkt och väldigt blött samt väldigt dålig luft ju längre in man kom. Vi fick se upp och nedgångar till de ställen de arbetar. Vi fick också se deras El Tio, varje ingång har sin El Tio. Vi hade också köpt dynamit som guiden tände på och det vibrerade i hela gruvan. Idag var gruvarbetarna lediga eftersom det är söndag men annars smäller den delen av gruvan vi var av ca 400 dynamiter per dag, jag kan bara föreställa mig hur det hade känts att vara där en vardag.

Det var väldigt häftigt att få se deras arbetsplats men det var så svårt att ta in att folk faktiskt jobbar där och det är svårt att inte känna medlidande och en känsla att man vill göra något för deras arbetsmiljö. 

Efter gruvturen fick vi lunch på hotellet innan vi begav oss mot Argentina!

Uyuni

På vägen till Uyuni hade jag min premiäråktur på andra bussen, maja, och det blev en liten spontan bussfest. När vi kom fram fräschade vi till oss lite innan vi gick och åt pizza. Vi gick sedan till en bar vi hade fått höras talas om. Där fanns det drinkar som serverades i icke barnvänliga glas. Det var ett typiskt backpackerställe med starka drinkar & shots med roliga lamanamn, typ sexy llama bitch, the 7 llama sins, llama sperm osv. Det fanns också lite olika challange man kunde göra. 

Jag mådde på topp men alla började gå hem men tillslut beslöt sig Elin & Tobbe för att stanna kvar, så vi fortsatte dricka drinkar och sedan gick vi till ett lokalt ställe och dansade lite innan vi gick hem och sjöng stad i ljus i ett folktomt Uyuni. 

Dagen efter var det dags för en av mina höjdpunkter på resan, salar de Uyuni, världens största och världens högst belagda saltöknen med en yta lika stor som Skåne. Det är mest känt för att man kan ta roliga perspektivbilder vilket vi gjorde, och även spegelbildsbilder. Det var verkligen ett av de häftigaste landskap jag någonsin sett. Vi fick också besöka en saltproducent som berättade hur de framställde sitt salt. 

På kvällen åt vi på resan absolut sämsta restaurang, och sedan blev det tidigt i säng. 

Idag har vi varit på en heldagsutflykt och vandrat bland lavaformationer och besökt en lagun med flamingos samt sett 1000 tals av lamor, så trots den långa bilturen (vi var nästan vid gränsen till Chile) är jag mer än nöjd.

San Pedro fängelset

Inget har väl talats så mycket om hos oss på dagarna som San Pedro fängelset, för oss svenskar är fängelset kanske mest känt för den svenska killen Jonas ”El choco” som satt på fängelset. Fängelset är också känt som ett av Sydamerikas farligaste fängelser. 

Det som är väldigt speciellt med fängelset är dels att det ligger mitt i staden, är stort som ett kvarter, och dels att det är de intagna som styr fängelset. Det finns inga vakter där inne utan bara utanför. I Bolivia är man också skyldig tills motsatsen är bevisad, och människor får vänta i åratal på sin rättegång, därför är fängelset som är byggt för ca 400 intagna nu uppe i ca 2300 intagna.

De intagna får dels betala en inträdesavgift som är beroende på vilket brott man har begått, och därefter styrs allt av pengar. Man hyr sin cell och det finns allt ifrån fina celler för $3000 per månad med jacuzzi, tv, dator och alla bekvämligheter du kan tänka dig, till billiga celler där man delar cell med upp till 10 andra fångar och får i princip mat & husrum. 

I fängelset finns allt man behöver, restauranger, butiker, skräddare, tekniker osv. Coca-Cola company har köpt rättigheterna för att det endast ska få säljas coca cola drycker där inne. 

Det finns 8 avdelningar som alla har sin egen ledare och sina egna regler. En annan väldigt uppseendeväckande sak med fängelset är att de intagnas barn och fruar får bo på fängelset med dom, de får komma och gå när de vill och barnen går i en skola bredvid fängelset och kvinnorna jobbar oftast på marknaden. Varje dag ser man stora köer med barn & kvinnor som väntar på att få komma in. 

Pågrund av detta är det mest narkotikabrott på detta fängelse. San Pedro är också känt för att göra det bästa kokainet i Bolivia och drogerna flödar på insidan. 

Förr kunde man som turist få komma in på guidade turer, detta var något av de största sevärdheterna i La Paz och fanns med i lonely planet. Men även hos turisterna flödade drogerna och en journalist fick nys om detta och man stängde av de guidade turerna. Än idag kan man försöka muta sig i fängelset men det är verkligen ingenting som rekommenderas då det idag är helt olagligt, det finns historier om turister som tagit sig in och antingen varit tvungna att betala stora summor pengar för att komma ut, eller att de försökt ta sig ut men vakterna på utsidan har sagt ”det finns inga guidade turer längre, gå tillbaka till din cell”. 

Självklart är man så nyfiken på hur livet ser ut för de där inne, därför var det så kul att få träffa på ”Crazy Dave” och få en liten inblick.

Om du vill veta mer om fängelset finns det dels en P3 dokumentär som heter svensken i Bolivia som handlar om Jonas, sedan finns ju boken ”El choco”, sen finns det en bok som heter Marching powder av en australiensk advokat som spenderade tre månader i fängelset frivilligt för att skriva boken. Brad Pitt ska ha köpt rättigheterna för att göra till film. 

La Paz

Första dagen på nya året tog jag och Elin en lugn morgon, och efter frukost begav vi oss ut i stan för att prova linbanelinjerna. I hela La Paz finns det linbanor som tar sig upp på bergen och ner i centrum. Det är ett väldigt billigt och smidigt transportsätt som dels minskar trafiken i stan, och även ger de fattiga som bor högst upp i stan möjlighet att få ta del av innerstan. Vi åkte tre linjer och fick se väldigt fina vyer av staden som sträcker sig så långt ögat kan nå. 

När vi kom ner hade vi bestämt oss för att sätta oss i parken utanför San Pedro fängelset för att få en känsla för fängelset, då stötte vi på ”Crazy Dave” som bjöd in oss att lyssna på hans historia om hur han kom till Bolivia och sina 17 år på San Pedro fängelset. Fängelset kommer jag skriva om i ett eget inlägg för det finns så mycket att skriva.

Efter detta var det dags för en walking tour runt stan där vi fick mycket information dels om La Paz men också Bolivias kultur, politik osv. Väldigt spännande. Något jag verkligen gillar med Bolivia och Bolivianer är att dom är väldigt vidskepliga och det var väldigt roligt att lyssna på deras olika ritualer och liknande.

Efter walking touren försökte vi leta rätt på någon restaurang men då det var nyårsdagen var allting stängt så vi fick gå till hotellet och beställde jultallrik från det svenska caféet. Det var nog precis vad vi behövde.

Nu är vi i Uyuni, ett stopp som för mig är en av höjdpunkterna på resan! 

Dödens väg och nyårsafton

Vi kom fram till La Paz på eftermiddagen och vårat mål var att åka och kolla efter lite fina kläder till nyårsafton, så vi hoppade in i taxi och tog oss till ett köpcentrum, det började bra med två bra smink & parfym affärer, men det var ungefär det som fanns... besvikna blev vi men vi gick till hard rock café och drack lite drinkar och åt mat. 

På nyårsaftons morgon var det dags för en av de saker många av oss sett framemot med skräckblandad förtjusning, att cykla dödens väg. Dödens väg räknas som världens näst farligaste väg och innan det byggdes en ny väg dog ca 100 personer om året, även en del cyklister stryker med då det på vissa ställen är väldigt snäva svängar med stup som sträcker sig ner längre än man kan se. 

Hela vägen vi cyklade var på ungefär 6 mil från 4700 möh till (kolla upp) 

Första biten var asfalterad och då kände jag mig riktigt hemma, men sen när vi väl kom till dödens väg så är det en grusväg med väldigt stora stenar, jag har aldrig cyklat mountainbike förut så jag tyckte det var svårt att släppa kontrollen och låta cykeln göra jobbet, men jag tog mig ner iallafall och jag var så stolt över mig själv. Det var en otroligt vacker väg med vattenfall och fina utsikter. 

På kvällen blev vi bjudna på middag av hotellet. En svensk tjej är gift med hotellägarens son och äger ett café bredvid hotellet och maten var såå god! Det bjöds bland annat på lamaköttbullar vilket smakade jättebra. Jag var väldigt trött efter dödens väg och trots tappra försök kom jag aldrig in i partymode men vi gick ner på torget för att kolla på fyrverkerier och krama in det nya året och vid ett tiden gick jag hem och la mig. Ändå väldigt nöjd över vad årets sista dag hade haft att erbjuda.