Copacabana, Bolivia

På kvällen när vi kom fram till Copacabana gick vi till en resturang som vi hade hittat i Lonely planet, där åts det god ostfondue och dracks gott billigt bolivianskt vin. Det är hittils väldigt billigt här i Bolivia! 

På morgonen tog vi sovmorgon och sedan hade vi en långsam lugn dag med långfrukost, strandpromenad med copacabanas alla hundar som följde efter oss, sedan lunch och en liten vilostund, sedan drack vi en drink och på kvällen gick vi faktiskt till samma restaurang som kvällen innan då vi inte orkade prova chokladfonduen, det gjorde vi denna kväll och herreguuuud! Det absolut godaste jag ätit på hela resan! Utanför restaurangen bodde det tre alpackor som vi fick mata så kvällen kunde inte sluta bättre.

Tyvärr har typ hälften blivit sjuka här i Copacabana och vi har inte riktigt listat ut vad det beror på, förhoppningsvis är det ingen vinterkräksjuka som har suttit igång. Men alla har ätit olika mat och umgåtts i olika gäng så vi är lite förbryllade.

Det var med lättnad vi lämnade Copacabana, en dag räckte gott och väl.

Nu laddar vi om för nyårsafton i La Paz! 

Puno

Att vakna upp på morgonen med insikten om att gamla gruppen, inklusive min wifey Sara skulle åka hem, dessutom med tidernas baksmälla är något jag helst inte vill vara med om igen. Det räckte att gå ner för trappen och se alla människor för att gråten skulle fastna i halsen , sedan brast det ut och tårarna tog aldrig slut. 

Det är fruktansvärt att lämna människor som man bott, levt & upplevt några av se största upplevelserna i sitt liv med. Men jag är så tacksam för att jag har fått träffa dessa underbara människor. Som tur är var det en hel bussdag så jag kunde bara ligga och gråta och sova, vilket jag gjorde ungefär fram till lunch. 

På kvällen kom vi fram till Puno och vi var ett litet gäng som gick ut och åt innan det blev tidigt sänggående.

På morgonen var det avfärd kl 08 mot urosöarna. Vi fick åka cykeltaxi ner till hamnen och sedan åka en båttur, först fick vi gå iland på en ö där det bodde ca 6 familjer. 

Urosöarna består av ca 100 öar, och 2000 personer bor därute. Ursprungsbefolkningen flydde ut med båtar när inkafolket kom efter dem och sedan har båtarna utvecklats till flytande vassöar. Det finns sjukhus, postkontor och förskolor. Personerna får välja själva vilka de vill gifta sig med, då flyttar kvinnan till mannens ö. Nu förtiden är det också vanligt att ungdomarna som tycker att livet är för hårt på öarna flyttar in till fastlandet och det är helt okej. 

De lever framförallt på turism och fiske, och de får själva välja om de vill ta emot turister. 

Det var riktigt häftigt att få se hur de lever och även om det klingade av turistigt så kändes det bra att de själva får välja och att det faktiskt bidrar till deras levnadsstandard. Nu håller de på att skramla ihop pengar till nya toaletter.

Efter turen fortsatte bussfärden mot Bolivia och Copacabana. Gränsen gick hur smidigt som helst så den 28/12 lämnade vi Peru efter 21 dagar, den längsta tiden vi kommer spendera i ett land. 

Sista dagen i Cusco 26/12

När vi kom tillbaka från inkaleden efter en tågresa var det strömavbrott, dessutom var jag riktigt påverkad av våran snabba höjdstigning under bussen. Det är så märkligt med höjden för vissa dagar går det helt bra, medans vissa blir man superpåverkad, framförallt då vid stigningarna.

Hur som helst blev det en lååång varmdusch, något vi inte var så bortskämda med under inkaleden och äntligen en riktigt toalett, alla toaletter på inkaleden var hål i marken eller naturtoaletter.

På morgonen var vi påverkade av våra tidiga mornar på inkaleden så vi vaknade riktigt tidigt, jag, Sara & Pelle var ute redan innan staden hade vaknat. Vid 10 mötte vi upp gänget vid marknaden och strosade omkring och handlade lite & kl. 13 hade en del av ”gamla” gänget bestämt sig för en lång vinlunch, det var sååå mysigt och jag provade alpacka för första gången. Riktigt gott kött faktiskt, det smakar som riktigt mört nötkött.

Efter lunchen tog jag, Sara & Adam en välbehövlig en timmes massage, och vi hann inte mycket mer då vi skulle träffa resten av gamla gänget för förfest i Pelle-bussen innan avskedsmiddagen. Vilken fantastisk förfest! Sedan blev det middag och en väldigt gråtmild utgång, vi bröt ihop både en och två gånger i barer och på dansgolv. Det var dock verkligen en av de absolut roligaste kvällarna hittils med bra musik på dansgolvet och kvällen avslutades på en karaokebar! Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre avslut med mina fina vänner som skulle åka hem. 

Inkaleden - It’s not about the destination, it’s about the journey.

Inkaleden... Vart ska jag börja? Jag har skjutit upp detta inlägg för att det har varit svårt dels för mig själv att inse vad jag har varit med om, och dels för att det har varit så svårt att beskriva för mina medresenärer som inte gjorde inkaleden, hur svårt ska det då inte vara i skrift? 

Inkaleden är en led på 4,2 mil som genomförs vanligtvis på 4 dagar, men rekordet har en porter som gjorde hela inkaleden på ca 3 h och 40 minuter, något som är helt ofattbart när man kämpade sig igenom den på fyra dagar. 

Första dagen blev vi upphämtade 04.30 på vårat hostel för att åka till starten av leden via ett frukostställe. Trots att vi stod vid den officiella starten med skylten och blev fotograferade och sedan började vandra var det svårt att ta in vad det var man gjorde! 

Inkaleden är beläget mitt i Anderna så vart man än såg var det berg runt omkring, första dagen var en ”lätt” dag med ”inka flat” - det är inte riktigt platt om man säger så, vi fick också bekanta oss med våra porters och våran kock som lagade fantastisk mat till oss under dagarna. Till lunch var det alltid två rätters och till middag tre rätters, och så lite kaffepaus och snacks i väntan på middagen.

Dag två var det dags för dagen jag fasat för, bestiga dead womens pass på 4215 möh, med en ständig stigning uppför. Jag kom dock fort in i ett behagligt tempo som några fler i gruppen uppskattade och vi blev 9 stycken som tillsammans besegrade första passet. Självförtroendeboosten när gruppen tyckte att jag skötte det galant, och också känslan att palla både fysiskt och psykiskt gjorde dag två till den absolut roligaste dagen under hela inkaleden. Att Mattias också friade till sin Ann-Sofie på toppen gjorde inte saken sämre, vilken känslofest! Goooo team Stavfel! På kvällen var jag & Sara helt euforiska och bara fnittrade hela kvällen.

På julaftonsmorgon, den tredje dagen var kroppen riktigt mör och humöret inte på topp fram tills första snackspausen, vi började med att bestiga ett pass, och sedan ta oss ner ner ner, att gå uppför är jobbigt på sitt sätt, men att gå neråt i stentrappor och ojämnt underlag visade sig vara min största utmaning, och tyvärr bestod största delen av dag tre av detta eftersom vi tog oss genom tre pass. Dagen gjordes dock lite lättare av att Elin spelade julmusik på morgonen, de som hade tomteluvor bar dessa & på kvällen spelade vi julklappsspel. Sedan blev det tidigt sänggående då väckningen sista dagen skulle ske kl 03. 

Anledningen till detta är att våra fina porters endast har ett tåg de får ta under dagen och det är det tidigaste tåget kl 06, så de ska hinna packa ihop alla saker och ta sig ner till tåget för att slippa gå hela vägen till starten igen. Därför kändes det inte som ett så stort problem att gå upp kl 03 och behöva vänta på att leden öppnar 05.30. Sista dagen gick i ett hiskeligt tempo och när vi kom fram till solporten hade molnen skingrats något så man fick de första blickarna av Machu Picchu. Därefter molnade det till igen och under vår guidade tur ösregnade det. 

Att se Machu Picchu var såklart en häftig känsla, att det var det man på något vis hade kämpat sig fram till. Tyvärr blev det dock för mig något slags antiklimax då vi under vandringen sett flera fantastiska inkabyggnader, sen var jag också lite bitter över att vi kämpat oss dit under fyra dagar och att folk kan åka dit finklädda, sminkade och med parfym och uppleva det. Jag inser att det är ganska löjligt men det tog bort mycket av tjusningen. Därför så gav denna resa mig verkligen förståelse för citatet it’s not about the destination, it’s about the journey.

Det finns ingen jag hellre skulle vilja uppleva detta med än min fina rosa bussarna familj, hur ihopteamade och synkade vi gör. Och så vill jag verkligen framför att jag hade haft det 1000 gånger svårare utan våra fantastiska porters, de förtjänar nästan ett helt eget blogginlägg. Ett litet tack till mina stavar också, som räddade mig flera gånger. 

Jag skulle rekommendera alla som får chansen och gillar vandring att genomföra inkaleden. Om jag själv skulle göra det igen? Det känns inte så just nu, men vem vet! 

Nasca

(Tyvärr har min app som jag bloggar med bestämt sig för att jag inte får ladda upp några bilder så det blir ännu ett bildlöst inlägg. För att se lite bilder så finns det på min Instagram!)

I Nasca valde jag att ha en lugn dag då att flyga över Nascalinjerna inte lockade mig. Jag tycker att det är ett häftigt fenomen oavsett av vilken anledning de är där men jag kände mig inte sugen att lägga ut massa pengar på det när det finns andra saker jag hellre vill göra längre fram på resan. 

Hur som helst hade vi en lugn morgon där vi som var kvar hjälptes åt att göra frukost åt de som kom tillbaka från flygturen. Sedan åkte vi till stan för att shoppa lite inför kvällen, då vi tyckte att vi gjorde ett så bra jobb firade vi med lite bubbellunch vid poolen när vi kom tillbaka, sedan spenderades största delen av dagen där innan det var dags för Pink Party, Rosa bussarnas temafest där alla ska klä sig i något rosa. Vi körde lite lekar, åt tacos & satte oss vid en lägereld och sjöng och prata. Pink festerna brukar enligt ryktena vara ganska vilda, men många av oss mår inte helt 100 i kroppen och sedan hade en lång och påfrestande bussdag dagen efter, så det blev en väldigt lugn fest. 

Den 19/12 började färden mot bergen med Cusco som mål. På morgonen fick vi varsin ballong att blåsa upp, sedan hade vi tävling och den ballong som sprack först vann. Det var min ballong som sprack först och jag blev så glad! Ballongerna skulle symbolisera vad som händer med våra organ på de höjderna vi kommer ta oss över idag. Det är små slingriga vägar och så fort man kommer upp känner man att man blir andfådd av minsta ansträngning och väldigt kissnödig! 

Det som är det häftigaste med att resa med bussarna är att man får se växlingen av landskap, från gröna berg i Ecuador, stora bananplantager, öken så långt ögat kan nå och nu ett dramatiskt bergslandskap med lamor & alpackor och byar med ursprungsbefolkning. 

Vid 20 tiden stannade vi till vid en liten kiosk för att fråga om vi fick låna deras uppfart för att laga mat, då öppnade de upp hela sin restaurang så vi fick laga mat & äta där inne, och så kom deras familj med barn och lekte med oss. Alla människor vi mött hittils har varit så snälla och hjälpsamma att vi har fått använda deras parkeringsplatser osv. för att sova eller laga mat! 

Sedan sov vi på en mack med tidernas äckligaste toalett & en tupp som gal från klockan tre på morgonen. Det var inte jätteglada miner på morgonen när vi vaknade. 

Huacachina

Hur ska man ens med ord försöka förklara en av de bästa dagarna i livet? 

Igår anlände vi till Huacachina som är en liten oas mitt bland sanddynerna där man kan åka sandboarding, beachbuggies och vi fick även möjligheten att övernatta i öknen.

Vår tur började kl 16 och vi kom fram på förmiddagen, värmen i öknen gjorde det outhärdligt att göra något annat än att vara vid poolen, man torkade så fort man kom upp på land igen. 

Vid 16 blev vi hämtade av guiderna som körde ut oss i öknen, det var såå himla kul att åka beachbuggie i alla uppför& nerförsbackar, se alla sanddyner och solen som låg ganska lågt. Vi stannade sedan till vid den första sanddynen där vi skulle sandboarda, när jag tittade ner kände min fega sida att: Nej! Det får minsann räcka med att bara åka beachbuggie, men en efter en åkte ner och det gick ju bra, och jag visste ju att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det, så jag gjorde det och jävlar vad kul det var. Inte alls så läskigt utan bara sååå roligt! Vi fortsatte sedan till två andra som blev större och större och självförtroende växte så jag fortsatte åka. 

Vid solnedgången stannade vi på en hög sanddyn och tittade på solnedgången, när vi sedan skulle åka ner med buggien tog guiden fram brädorna, vi trodde han skämtade. Backen var nog ungefär 120 m hög och jättebrant. Jag stod och tvekade in i det sista, men tillslut låg jag bara där med ansiktet över kanten och åkte iväg. Vilken känsla. Alla var så glada & höga på adrenalin i det vackra landskapet med solnedgången och allt.

Vi som skulle sova över blev sedan skjutsade till en krater där en del av guiderna hade dragit igång grillen och vi blev bjuda på mat & pisco sour, sedan fick vi bestämma om vi ville sova i tält eller under bar himmel. Jag skulle självklart sova under bar himmel. Vi kröp ner i våra sovsäckar i en mörk öknen och fnissade och var helt höga på livet. Tyvärr var det lite molnigt när vi gick och la oss och halvmånen lös upp ganska mycket så det var inte helt stjärnklart. 

Men när jag vaknade till mitt inatten stirrade jag rakt upp på vintergatan rakt över mig, det var helt knäpptyst förutom några små snarkningar från mina grannar, och då låg jag bara där och kollade på stjärnorna tills jag somnade om. 

Imorse när vi vaknade blev vi skjutsade tillbaka och fick en frukostbuffé på hostellet. Nu har vi åkt vidare till Nasca och på vägen hit stannade vi ett utkikstorn där man kunde se några av Nascalinjerna. 

Förutom det finns det inte så mycket att göra här i Nasca, men ikväll ska vi städa ur bussarna och imorgon blir det pink party! En stor temafest där vi alla ska ha rosa kläder/accessoarer! Jag har mått lite dåligt så jag försöker vätska upp mig så jag kan vara med och festa ordentligt imorgon, sedan börjar vi bege oss mot Cusco! 

Försenat luciafirande & Paracas

Igår kom vi fram till Paracas & möttes av den glada nyheten att vi bor på bakgården på ett hotell med pool så hela eftermiddagen spenderades vid poolen. Därefter hade våran matansvarig Ellinor kokat glögg, fixat pepparkakor och skumtomtar och peruansk julkaka, vi klädde oss i de mest lucialika kläder vi hade och de som hade tomteluvor hade dom, vi andra fick sno lite glitter från Majabussen som är julpyntad. Vårat julpyntscrew i Pelle har inte varit riktigt lika förutseende och kreativa, men detta var en del av vår kupp att sno julpyntet från Maja. Sedan hade vi ett improviserat luciatåg med Conny som lucia, aldrig har väl något så vackert skådats! 

Imorse var det dags att göra frukost och vid 9-tiden åkte vi ut med en båt till Ballestaöarna, också kallat ”fattigmansgalapagos”. På vägen dit fick vi också se en geoglyf i samma stil som nascalinjerna som kallas kandelabern. Därefter fortsatte turen ut och vi som hamnade längst bak i båten skulle definitivt haft regnjacka, för vi blev totaldränkta av vågorna, men det var riktigt kul. Vid Ballestaöarna som är ett naturreservat finns det 1000-tals fåglar, pingviner & sjölejon och det var så häftig natur. Verkligen värt en utflykt för oss som inte var med på Galapagos! 

När vi kom tillbaka spenderades eftermiddagen med lite härligt poolhäng innan det var dags för middag. 

Nu ligger jag här under myggnätet med en superbra bok som jag knappt kan slita mig ifrån. Det finns verkligen ingen bättre känsla än att sova på busstaket! 

Lima

Igår var det dags för ännu en bussdag mot Lima, förmiddagen var lugn men när vi hade ca 2,5 h kvar till vårat hostel var det dags för bussfest premiär på Pelle-bussen. Tricket med bussfest är att man ska dricka stark alkohol men lite, så man slipper stanna på kisspaus hela tiden. Detta är dock något som visar sig vara väldigt farligt. 

Framme i Lima checkade vi in på vårat hostel, så skönt att faktiskt bo i ett rum och ha toalett som bara delas med 4 andra istället för 37 personer. När vi hade checkat in gick vi ett stort gäng för att äta då Tobias fyllde år, vi åt god mat och dansade sedan loss innan det var läggdags! 

Idag mår vi som vi förtjänar, men har varit ute en stund i Parque del Amor och ätit lite lunch med utsikt över alla surfare. Nu tar vi igen oss lite på hotellrummet innan det är dags att utforska de andra delarna av Lima. Vi bor i Miraflores som är ett av de rika områdena i Lima, som i alla dessa storstäder är det enorma kontraster mellan fattiga och rika och vi åkte igenom stora kåkstäder påvägen hit. Man blir verkligen tacksam när man inser hur bra vi har det i Sverige. 

Efter vår powernap tog vi taxin till down town och sedan till ett område som heter Barranco, det är ett bohemiskt område med massor av konstnärer, väggmålningar och mysiga caféer, tyvärr hade vi inte så mycket tid där och nu i efterhand hade jag gärna spenderat hela dagen i det området. 

På kvällen åkte vi till Parque de la Reservada som är en park med massor av fontäner och en vattenshow. Det var verkligen så mysigt och fint där. Jag & Sara har inte mått så bra idag så det var skönt att få avsluta dagen på topp! Dessutom hade dom Larven som berg-& dalbana som jag & Anna åkte. Lätt en av höjdpunkterna idag!

Vi har intensiva dagar nu där vi ofta har mellan en till en och en halv dag på ett ställe och långa bussdagar på ca 12-13 h för att ta oss ner längs den peruanska kusten. Som tur är har jag fantastiska människor runt mig, och resandet är ju en ganska stor del av själva grejen med rosa bussarna. Imorgon får vi iallafall sovmorgon och har en relativt kort bussdag, nu ska vi ner mot Paracas och sedan Nazca. 

Huanchaco

Igår var planen bussdag & bussfest på den andra bussen efter lunch, men dom åkte ifrån oss och vi kom aldrig ifatt, dessutom blev jag åksjuk och tog en åksjuketablett innan lunch som gjorde mig så trött, så min dag bestod mest av sova sova sova i de ca 13 h vi åkte buss. 

Vi kom fram till Huanchaco vid 21 tiden och så stod middag på schemat och sedan var det läggdags. Vi står på gatan utanför ett hostel här och precis när vi skulle sova smälldes det av 4 smällare precis utanför bussen, livrädda satte vi oss alla upp och jag hann tänka många tankar om pistolrån och kidnappningar innan vi insåg att det inte var någon fara. 

Det blev en lugn morgon imorse med frukost och lite strandpromenad innan det var dags för dagens utflykt till Chan Chan & Huaca de la Luna som är pre-inka arkeologiska fynd, Chan Chan är en stad och Huaca de la Luna ett tempel. Tack vare vår fantastiska guide Edit var det en rolig upplevelse, men inget jag skulle göra om. Däremot hade jag för dagen valt en klänning som passade perfekt in i templet. 

När vi kom tillbaka blev det en sen lunch som utvecklades till premiär för pisco sour och en hel del öl & sedan middag, en av de bästa hittils på resan faktiskt med goda grillspett.

Imorgon ringer klockan tidigt för att vi ska komma iväg till Lima! 

Máncora

Imorse vaknade jag pigg & utvilad ca 05.15, vid 06.30 vaknade Elin på andra bussen och vi gick iväg för ett morgondopp i havet. 

Därefter gick vi till hostelet där vi köpte frukost, och sedan hängde vi lite vid poolen tills det var dags för dagens utflykt, snorkla med havssköldpaddor. Vi åkte ca 20 minuter med bil till ett ställe som heter El Ñuro som är en fiskeby där det även finns havssköldpaddor, vi fick låna flytväst och snorklar och gå i från en flytbrygga där de höll sig runt, de blir matade och är inte alls rädda för människor. Området är öppet så sköldpaddorna kan simma därifrån, och det fanns även några sköldpaddor runt den stora bryggan. Det var så häftigt att se sköldpaddorna så nära, de största var över 1 meter stora och dom simmade in i en nästan hela tiden. Vilka fantastiskt vackra djur.

Efter utflykten var det dags för lunch och strandhäng, det var några i gruppen som hade hyrt surfbrädor så vi som inte ville surfa satt och tittade på. 

Vi har haft 1,5 fantastiska dagar i Máncora trots alkoholförbudet. Imorgon blir det tidig bussfrukost och en hel bussdag framför oss, då ska jag försöka packa om mina väskor för nu är minsann allt i en salig röra och jag har inte koll på knappt en enda pryl! 

Vamos ala playa

Igår hade vi bussdag, vi lämnade Baños vid 8 tiden på morgonen och åkte buss, åkte buss, åt lunch, åkte buss och åkte buss. Eftersom vi var så bra på att åka buss, och våra chaufförer Per & Bosse var så bra på att köra körde vi in tid så vi kunde åka över gränsen till Peru redan igår kväll, vilket har gett oss en halv dag extra i Máncora där vi nu är. 

Máncora är en strandstad som är känd för surfing, sol & bad och bra fest. När vi kom hit sken solen så vi sprang ner till havet och tog ett dopp innan vi åt lunch och sedan åkte till hostellet. 

När vi kom dit fick vi reda på att det är valhelg här i Peru, vilket medför alkoholförbud från kl 08 imorse till 08 på måndag morgon. Det är lag på att rösta i Peru och de har problem med alkoholism vilket gör att folk inte går och röstar, därför har man infört den alkohollagen. Polisen gör razzior så vi får inte ens vara berusade då vi kan bli tagna av polisen och då måste betala böter! Men vi får njuta av coca cola utan rom och förhoppningsvis lite sol & värme!

 

På eftermiddagen anordnade vårat hostel ett olympics där 4 från oss var med, och till och med tog hem första priset, efter det gick vi till ett sushiställe som managern på hostellet rekommenderat och vi åt supergod sushi, dessutom blev vi bjudna på en helt fantastisk dessert. 

Inatt sover vi med halvcabbat på busstaket då det är väldigt liten risk för regn, det är helt fantastisk känsla att sova på taket med frisk luft och alla ljud runt omkring, man sover så bra! Imorgon hoppas vi på en solig dag och lite strandhäng! 

Canyoning

Idag var det dags för canyoning, kl 9 kom guiden och hämtade upp oss och vi åkte till kontoret för att prova ut de grejer vi skulle ha under aktiviteten, därefter åkte vi ut till ett ställe där vi fick genomgång av utrustningen och sedan vandrade vi ca 20 minuter innan vi kom fram till vattenfallen, våran canyoing gick ut på att vi skulle klättra ner för 5 vattenfall. 

Innan visste jag inte riktigt vad jag gett mig in på, så i första vattenfallet var jag hellugn men efter två dagars djungelvandring var inte mina muskler på topp och jag snubblade till vilket inte gjorde min rädsla mycket bättre, däremot har man inte så mycket val när man är mitt emellan fem vattenfall så det var bara att fortsätta neråt. När jag väl kom ner var jag så nöjd över att ha gjort det och även fast jag var rädd så var det verkligen en fantastisk upplevelse. 

När vi kom tillbaka till Baños bjöd företaget på lunch och sen hämtade jag & Sara ut lite tvätt och handlade lite inför de kommande bussdagarna, sedan väntade lite häng vid poolen som vi får använda i vårat camp.

Sedan blev det lite förfest utanför bussarna och restaurangen utanför våra bussar öppnade för kvällen så vi hade avkedsmiddag & fest för fyra resenärer som vi lämnar här imorgon.

Nu ska vi sova och sen väntar en till två bussdagar beroende på gränsen till Peru och sedan väntar förhoppningsvis lite strandhäng!

Djungeltrip dag 2

Vi vaknade till liv i våra våningssängar av tuppen kl 05.45, kl. 07.45 var det dags för avfärd mot en kakaofarm där vi blev serverade frukost, vi fick vara med och skala kakaobönor och mala dom till våran egna varma choklad, till det fick vi också fruktsallad, yukkatortilla och kokt ägg. Det var en helt fantastisk frukost efter en natt i djungeln. 

Sedan fick vi transport tillbaka till den restaurang som blev vår stammisrestaurang under de här dagarna och gick ut på vandring till ett vattenfall, idag var det en ganska tuff vandring med mycket gegga och mycket uppåt & nedför, när vi närmade oss vattenfallet fick vi också vada i vattnet som nådde ungefär upp i höfthöjd, det var garanterat dagens höjdpunkt. 

På vandringen tillbaka till restaurangen lessnade jag ur, vi tog en genväg så våran guide machetade sig igenom gräset ner för ett lerigt berg, jag ramlade både en och två gånger, dessutom förde jag handen genom ett spindelnät där det satt en jättestor och äcklig spindel! Lunchen serverades på restaurangen och en kall öl har väl aldrig smakat så bra.

Det var verkligen en upplevelse att spendera en natt i djungeln och jag är väldigt stolt över mig själv som gjorde detta trots min rädsla för spindlar, jag gick till och med fram till en stor spindel i vårat camp för att titta närmare på den. Spindeln på vandringen hade jag ju dock gärna varit utan. 

Det är också en fantastisk känsla att sitta svettig, geggig, med flottigt hår och utan internet och njuta av gemenskap med nya vänner utan att bry sig ett dugg! Så befriande.

När vi kom fram till Baños igen tog våran guide från regnskogen med oss upp till Casa del Arbol som ett träd med två stora gungor där man gungar ut för ett stup, sedan åkte vi till himmelscaféet där man hade utkik över hela staden i kvällens ljus. Efter det var det dags för middag och kanske tidernas godaste pizza, om det var pga två dagar av vandring i djungeln, eller om det faktiskt var tidernas godaste pizza kommer vi nog aldrig få veta. 

Inatt hade jag min premiärsömn på busstaket och jag har sovit som en prinsessa!

Baños & djungeltrip dag 1

Dagen startade tidigt då jag var med i matlaget och skulle göra frukost. Det blev lite stressigt eftersom vi skulle hinna packa iordning inför djungelturen som vi skulle åka på. 

Vi var ett tappert gäng på 14 personer som skulle övernatta i djungeln. Turen började med ett stopp vid en utsiktsplats där vi såg ett känt vattenfall här i Baños, Pailon del Diablo.

Sedan fortsatte vi till ett wildlife rescue center där miljöministeriet och polisen samarbetade för att rehabilitera djur som t.ex. varit på cirkus, folk haft som husdjur eller försökt smuggla. Det fanns allt ifrån massa fåglar till Leoparder. Tyvärr kan inte alla djur på detta rescue center återgå till det vilda, men då försöker man avla på dom så att man kan släppa ut deras avkommor i naturen. Jag har väldigt delade känslor till sådana här ställen, men jag vill ändå tro att människan vill gott och just detta ställe var ganska litet och väldigt oturistigt. 

Därefter fortsatte turen till en resturang där det bjöds på mat från folket som bor här ute i djungeln, kokad fisk i bananblad. Supergod fisk! När vi hade mat i magen åkte vi till djungeln, och där fick vi byta om till gummistövlar och promenera i ca 1,5 h till ett vattenfall igenom djungeln, vi fick vada genom vattendrag och gegga och ingen var torr när vi kom fram till vattenfallet. Det doppet var iallafall gött efterlängtat eftersom det är 90% luftfuktighet här. 

Efter detta åkte vi snabbt till en liten kommun där vi snabbt fick besöka någon liten hydda innan det var dags för att åka kanot i floden. Jag fick sitta längst fram i kanoten som var någon slags hemmagjord variant, det vatten vi åkte i räknas också som klass 2 i rafting. Det var verkligen en fantastisk upplevelse att sitta längst fram i en kanot när djungeln breder ut sig på bägge sidor och ljudet från alla fåglar och insekter. Det började även skymma och vi hann precis fram innan det blev mörkt. Middag fick vi äta på samma resturang innan det var dags för att ta oss till lodgen där vi skulle spendera natten och även ta en nattur i djungeln.

Jag försökte verkligen följa med och mina fina medresenärer peppade mig så jag började gå, men efter ca 15 m möter vi en stor spindel och bara vetskapen att vi ska gå i samma terräng som under dagen men med endast pannlampa och en guide som vill visa oss spindlar kände jag att jag inte skulle njuta av turen så jag bestämde mig för att gå tillbaka till huset.

Vi bodde i ett trähus som var upphöjt från marken i våningssängar med stora glipor i väggarna, bara det kändes som äventyr nog för mig, dessutom hann jag se några grodor och små små schäfervalpar innan jag vände så jag var nöjd med den utmaningen! När de andra kom tillbaka sa dom att det var tur att jag inte följde med för det hade varit många och stora spindlar längs vägen, inklusive en tarantella så jag är väääldigt nöjd över mitt beslut att stanna i lodgen!

Det var iallafall något magiskt med att ligga där i mörkret med endast insekter och fåglar som låter omkring en och vetskapen att man är i porten till Amazonas. Jag får nästan nypa mig själv för att fatta att det är sant! 

Otavalo dag 2

Lördagens drinkar och festligheter satte sina spår när vi vaknade på morgonen på söndagen. Dock vaknade vi till strålande solsken och en temperatur som en perfekt sommardag. Efter lite frukost var vi därför fit for fight för dagens uppdrag. 

I Otavalo finns det en park med ett vattenfall och för att komma dit går man längs en gammal järnväg. En promenad på ca 1 h så det valde vi att göra idag. Efter en härlig promenad och insupande av all D-vitamin man förlorat den gångna månaden kom vi fram till parken med vattenfallet, där vi vandrade omkring ett tag. Jag & Anna bestämde oss för att även promenera hem så vi fyllde på krafterna med lite färsk frukt & juice. Dom är så bra på juicer här i Ecuador! När vi kom tillbaka till vårat hostel vilade vi en stund innan det var dags för lunch. 

Jag, Anna & Sara gick till en liten restaurang och åt soppa, det är dom också väldigt bra på här i Ecuador då dom ofta äter soppa t.ex. till frukost. Våran reseledare Isabel berättade att man här ofta äter en lätt tidigt frukost, och sedan vid 10 tiden äter riktig frukost som då ofta är varm mat, t.ex. soppa. Sedan vid lunch är det vanligt med en stor lunch, ofta trerätters där man kan få riktigt bra erbjudanden. Denna lunch kostar kring $3! 

Efter lunchen utförde vi lite ärenden innan vi gick tillbaks till hostelet för lite mer vila inför kvällens välkomstmiddag. Välkomstmiddagen hölls på en jättemysig restaurang, det var väldigt trevligt men hela gänget var väldigt trötta så det blev en tidig kväll för de flesta.

Otavalo har varit en väldigt trevlig stad till skillnad mot Quito, det kan ju bero på att staden är väldigt mycket mindre men människorna känns trevligare, staden är mer begriplig med affärer och restauranger med ett tydligt centrum, och precis som Quito ligger det omringat av berg och massor med grönska. Otavalo får betyget väl godkänt! 

Idag väntar första riktiga bussdagen, vi ska ta oss till Baños som ligger ca 30 mil härifrån, och inatt blir första natten att sova på bussen. Det ska bli så mysigt!