Nu är det över en vecka sedan jag kom hem och jag har fortfarande inte skrivit om Rio.. så nu skriver jag mest för min egen skull för att avsluta historien.
När vi kom fram till Rio och möttes av vårat hotell kändes det så lyxigt, det var ett 4-stjärnigt hotell två kvarter från Copacabana. Det fanns AC, minikyl, hårfön, ja egentligen allt som finns på ett ”vanligt” hotell men efter två månader med enklare boende (förutom vårat fina hotell i Salta) så kändes det så lyxigt. Jag fick dela rum med Elin mina sista nätter vilket jag var oerhört glad över. På kvällen gick vi och åt tapas på en restaurang vid stranden och det fanns både charkbricka och jordgubbssangria.
På morgonen efter var det dags för en utflykt där vi skulle ta oss till en utkiksplats, Cristo redentor, Escadaria Selaron och sockertoppen. Dock var vi en väldigt stor grupp vilket gjorde att det drog ut på tiden, dessutom hade Elin blivit matförgiftad och ett stort gäng som jag umgicks med skulle på fotboll, så jag valde att skippa sockertoppen och istället göra det dagen efter. Det blev istället ett lugn eftermiddag på hotellet och hålla Elin sällskap, och sedan lite middag på kvällen.
Dagen efter det ställde vi klockan och gick upp för att ta ett morgondopp, sedan begav sig jag, Linnea och Tobias till sockertoppen. Vi hade verkligen tur för det var inte alls mycket folk vilket gjorde att det gick väldigt smidigt. Efter detta gick vi till tatueringsstudion för att boka tid till mig och Elin och se till att allt var klart för deras tatueringar dagen därpå. Vi spenderade sedan eftermiddagen på Copacabana med att sola, nästan drunkna i vågorna och dricka caipirinha. Vår sena lunch drog ut på tiden då jag lyckades beställa in 1/2 liter sangria, så när vi hade tänkt att vila var det dags att ta sig till klipporna vid Inpanema för att se solen gå ner över Rio. Vi var ett stort gäng som hängde på klipporna, drack mer caipirinha och bara njöt av att få umgås. Solen gick ner och spred ett fantastiskt ljus över staden som är så vackert beläget vid havet med alla kullar där favelorna sträcker sig upp på bergen. Middagen blev en sen och lite rörig middag och efter det var det läggdags.
Dagen därpå var det dags för något jag har drömt om länge - hängflyg! Vi var 7 personer som åkte och jag var väldigt nervös, inte för själva flygningen men för start och landning, eftersom man springer ut från en avsats. Hela kroppen skriker bara nej nej nej, medans guiden skriker jo, jo, jo! Men det gick så snabbt och när man var i luften finns det få ord som beskriver den känslan. Det var helt tyst förutom vinden, och man flög över fåglarna. Det var helt fantatsiskt och jag ville aldrig sluta flyga! När vi kom tillbaka sprang jag till tatueringsstudion som låg precis över gatan (detta hade vi ingen aning om när Linnea kontaktade tatueringsstudion, men det var ju lägligt!) för att se hur det gick för mina vänner som tatuerade sig, sedan hämtade jag upp lite tvätt och mötte upp Elin. Vi gick sedan för att sluka de sista strandtimmarna på semestern.
På kvällen var det dags för avskedsmiddag, vi åt på en klassisk brasiliansk köttrestaurang där de kommer med köttet till bordet och man får vända på en platta för att visa om man vill ha mer kött. Efter middagen var det dags att åka till en samba school, där de övar inför festivalen, och sedan har fest på kvällen. Tyvärr blev det lite för mycket av det goda för min del, så jag fick åka taxin gråtandes hem för att jag var så ledsen att missa den sista kvällen. I efterhand har jag också hört att stället var fantastiskt, men det fick jag tyvärr inte uppleva.. väldigt sorgligt eftersom det var sista kvällen med gänget.
På morgonen när jag vakna var jag fortfarande väldigt ledsen, men det var kul att få höra om de andras bravader. sedan var det dags för mig och Elin att tatuera oss. Detta tog i princip hela dagen och när vi var färdiga var det bara att vänta in transfern och ta oss till flygplatsen.
Att resan var över var så svårt att förstå, och det sjönk nog inte in förens jag lämnade alla på Arlanda. Inte ens när vi kramades och sa hejdå, eller på återseende förstod jag att det var över.
Rio var en fantastisk stad, men jag måste nog tyvärr åka tillbaka! Jag hann inte se och uppleva allt jag hade velat eller tänkt mig, för där och då var jag dels ganska mättad av intryck, och det viktigaste för mig var att få spendera sista tiden med mina vänner!
