06.15 var det avfärd från Nungwi till Stonetown där färjan avgår ifrån. Resan över gick smärtfritt även denna gång. Däremot var jag oerhört trött eftersom tisdagar är min Lariamdag, medicinen jag tar som malariaprofylax, och nätterna efter jag har den har jag svårt att somna så det blev inte många timmars sömn inatt.
När vi kom fram till Dar es Salaam satt våra chaufförer fast i trafiken, så inhyrda bussar fick hämta upp oss och köra oss till flygplatsen. Där var tanken att vi skulle laga lunch, men eftersom maten är i bussen fick vi äta lunch på det lilla caféet i ankomsthallen. Det var ändå så mysigt att sitta där hela gänget i ACn och äta snabbnudlar. Det är verkligen det bästa med rosa bussarna, att man vet aldrig hur en dag kommer se ut. Planeringen finns men hela tiden kan det komma saker emellan som ändrar planen.
Iallafall åt vi våran lunch och sen mötte vi upp 14 nya resenärer. 6 stycken åkte hem från Zanzibar, så nu är det fullt i våran buss. Sedan påbörjade vi resans första ordentliga Bushcamp. Många mil skulle avverkas. Vi stannade längs vägen vid någon bar/restaurang där vi fick laga mat, det bjöds på pulvermos och korv och det smakade bara såå gott! Jag tycker lite synd om de nya som kastas rakt in i en rejäl Bushcamp. För oss som kom från Zanzibar kom vi snabbt in i rutinen igen och det kändes som att vi var på Zanzibar för två veckor sen!
Efter maten spelade Conny ukulele och vi hade allsång längst bak i bussen med mysbelysningen på.
Vi fick sen sova på en camping som var ett Kristet retreat.
På morgonen gav vi oss iväg igen, den trevligaste överraskningen på vägen var att vi åkte igenom en nationalpark och äntligen fick se lite giraffer, zebror, antiloper & gnuer igen! Överraskningssafari måste verkligen vara det bästa! Sedan hade bussdagen sin gilla gång, kisspaus, lunchpaus, kisspaus, kisspaus & middagspaus. Däremellan hann vi läsa, sova, spela M.I.G och bara prata och ha det mysigt. Idag bäddade vi ut till ormgrop längst bak.
Nu har vi transporterat oss i två dagar genom i princip hela södra Tanzania och när vi stannade på kvällen hade vi fortfarande cirka en halv bussdag till! Jag tror inte jag är ensam om att känna mig lite instängd i bussen efter dessa dagar. Jag känner verkligen att jag behöver hitta på lite aktiviteter nu, också för att det för mig är det lättaste sättet att lära känna nya människor på.
Natten spenderades på en mack och när vi stannade var det helt stjärnklart. Vi var också uppe på en liten höjd så det var kallt under natten och jag sov riktigt riktigt skönt. Kanske bästa natten på busstaket faktiskt, trots ljudet från grodor & lastbilar!
Efter några timmars bussåkande kom vi fram till gränsen, där blev vi fast i 5 h medans dom utfärdade våra visum. Vi käkade lunch och svalkade oss i skuggan. Det värsta med dom stoppen är att man aldrig vet hur lång tid det har. Tillslut fick vi iallafall äntligen komma in i Malawi! Men då väntade ytterligare ca 3 h bussåkande innan vi nådde våran camp.
Sedan åt vi middag och drack öl i baren innan vi tog en efterlängtad dusch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar