Vi lämnade Ngepi och åkte mot Roys camp, egentligen bara för att hänga där under kvällen. Man kunde inte göra något speciellt där. Men jag var i matlag och vi gjorde en kycklinggryta som fick långkoka så vi höll på med maten nästan hela eftermiddagen. Resultatet blev helt magiskt. Sen hängde vi lite i loungerna där man kunde surfa eller spela kort osv. Det blev en tidig kväll, jag & Malin bestämde oss för att sova inne i bussen så vi låg längst bak och fnittrade och viskade om allt möjligt som små skolflickor. Så mysigt!
Sedan åkte vi mot Etosha nationalpark för safari. Vi kom fram vid lunch tid och åt lunch innan vi gav oss ut i parken. Vi åkte runt med bussarna denna gång. Det är otroligt vacker natur i Etosha med saltöken och då vi ju haft regn med oss hela resan regnade det ju även här så den var vattentäckt! Dagens höjdpunkt var när jag satt och kikade ut genom fönstret och plötsligt ser en Gepard, medans alla andra sprang till det andra fönstret för att kolla på schakaler. Jag blev så förvirrad för jag förstod inte varför ingen kom till mig och tittade på geparden. Då inser man också vilken helspänn man egentligen måste vara på för att se djur under safari. När vi var nöjda och var påväg tillbaka till campingen fick vi även se en svart noshörning ganska nära bussen.
Dagen efter stod leopard på önskelistan då vi fick veta att vi skulle in i ett område där de brukar befinna sig. Men innan dess fick vi se ett par lejon ha morgonsex & en vit noshörning alldeles precis vid bussen.
Lunchen kom och ingen leopard. Sen lämnade vi lunchen med pirr i magen och förhoppning i blicken.. Den höll i ca 2 h innan hoppet sakta men säkert hade pyst ut mig. Då hade jag spenderat ca 3 h av safaris stirrandes ut och inte ett enda djur efter noshörningen förutom någon antilop. Inte ens en giraff eller zebra fick vi se. Bitter som jag blev vände jag ryggen mot fönstret och drog ner solglasögonen för att visa min missnöjdhet för parken eller nått, när vi helt plötsligt stannar och jag hör orden: ”Leopard... Leopard på höger sida”. Jag har aldrig varit så snabb upp på fötter, och där var den, i full gång att jaga en springbok. Vi satt hänförda när Linnea säger: ”Men... är det inte en till där borta?” Och det var det! Så vi fick se två stycken leoparder och en halv jakt. Det var helt magiskt. Efteråt rann det tårar här och var, kramar utdelades och sen skålade vi för Leoparden, och att vi äntligen kunde säga att vi fått se the big 5!
Safarituren avslutades sedan med en lejonhona och hennes, vad vi misstänker, tonåriga barn. Middag lagades och vi var några som hade leopardfest under kvällen för att fira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar