Huacachina

Hur ska man ens med ord försöka förklara en av de bästa dagarna i livet? 

Igår anlände vi till Huacachina som är en liten oas mitt bland sanddynerna där man kan åka sandboarding, beachbuggies och vi fick även möjligheten att övernatta i öknen.

Vår tur började kl 16 och vi kom fram på förmiddagen, värmen i öknen gjorde det outhärdligt att göra något annat än att vara vid poolen, man torkade så fort man kom upp på land igen. 

Vid 16 blev vi hämtade av guiderna som körde ut oss i öknen, det var såå himla kul att åka beachbuggie i alla uppför& nerförsbackar, se alla sanddyner och solen som låg ganska lågt. Vi stannade sedan till vid den första sanddynen där vi skulle sandboarda, när jag tittade ner kände min fega sida att: Nej! Det får minsann räcka med att bara åka beachbuggie, men en efter en åkte ner och det gick ju bra, och jag visste ju att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det, så jag gjorde det och jävlar vad kul det var. Inte alls så läskigt utan bara sååå roligt! Vi fortsatte sedan till två andra som blev större och större och självförtroende växte så jag fortsatte åka. 

Vid solnedgången stannade vi på en hög sanddyn och tittade på solnedgången, när vi sedan skulle åka ner med buggien tog guiden fram brädorna, vi trodde han skämtade. Backen var nog ungefär 120 m hög och jättebrant. Jag stod och tvekade in i det sista, men tillslut låg jag bara där med ansiktet över kanten och åkte iväg. Vilken känsla. Alla var så glada & höga på adrenalin i det vackra landskapet med solnedgången och allt.

Vi som skulle sova över blev sedan skjutsade till en krater där en del av guiderna hade dragit igång grillen och vi blev bjuda på mat & pisco sour, sedan fick vi bestämma om vi ville sova i tält eller under bar himmel. Jag skulle självklart sova under bar himmel. Vi kröp ner i våra sovsäckar i en mörk öknen och fnissade och var helt höga på livet. Tyvärr var det lite molnigt när vi gick och la oss och halvmånen lös upp ganska mycket så det var inte helt stjärnklart. 

Men när jag vaknade till mitt inatten stirrade jag rakt upp på vintergatan rakt över mig, det var helt knäpptyst förutom några små snarkningar från mina grannar, och då låg jag bara där och kollade på stjärnorna tills jag somnade om. 

Imorse när vi vaknade blev vi skjutsade tillbaka och fick en frukostbuffé på hostellet. Nu har vi åkt vidare till Nasca och på vägen hit stannade vi ett utkikstorn där man kunde se några av Nascalinjerna. 

Förutom det finns det inte så mycket att göra här i Nasca, men ikväll ska vi städa ur bussarna och imorgon blir det pink party! En stor temafest där vi alla ska ha rosa kläder/accessoarer! Jag har mått lite dåligt så jag försöker vätska upp mig så jag kan vara med och festa ordentligt imorgon, sedan börjar vi bege oss mot Cusco!